En ängel i himlen

Jag läste precis dina mail som du skickade till mig för 7 år sedan. Du skrev om hur jag räddade ditt liv den julen, om dina ärr på handlederna och om hur du önskade att slippa leva mer. Du skrev om att ingen förstod dig, hur alla svek dig och att du inte orkade. Du skrev att allt du behövde var att prata med mig, att du inte behövde berätta om dina problem så länge du fick prata med mig. Jag kommer ihåg hur ont det gjorde att inte få svara på dina mail, hur jag bara ville hjälpa dig och vara där för dig men jag lyssnade på alla runt omkring och gjorde som de sa, jag bröt kontakten med dig, för ditt bästa. Ibland undrar jag om jag gjorde fel när jag svek mitt löfte till dig. När jag upptäckte att du inte mådde bra så lovade jag dig att jag skulle finnas där och att du alltid kunde komma till mig om det var något.
Du har satt stora spår i mig. Jag tänker på dig då och då och jag kan inte låta bli att undra om jag hade kunnat göra något annorlunda. Hade jag kunnat göra något som hade räddat dig? Jag kommer aldrig få svar på det. Jag önskar att jag kunde känna med säkerhet att jag gjort allt jag kunde men det gör jag inte. Jag lämnade över ansvaret till de som visste bättre för jag var bara 20 år och de sa att jag skulle må för dåligt av att ha kontakt med dig, att jag inte kunde ge dig det du behövde.
 
När jag för 2 år sedan läste din dödsannons i tidningen så var det som att någon högg en kniv i mig. Jag visste med en gång att du tagit ditt liv, att du inte hade orkat mer. Jag träffade dig bara några månader innan och pratade med dig. Du verkade lycklig. Jag tror att du hade bestämt dig redan då.
Jag funderade över om jag skulle gå på din begravning men jag vågade inte för jag kände mig skyldig.
Jag vet ju att det inte är mitt fel men jag kommer som sagt alltid undra om jag kunde gjort något annorlunda.
 
Nu vet jag iaf att du inte lider mer. Du är en ängel som har hittat hem.
 
Du klippte ihop en bild med en tågräls, en bild på mig och en på dig och skrev texten "Skulle du gråta om jag dog".
Jag hoppades att jag skulle slippa få reda på svaret men svaret är JA. Jag grät när du dog!
 
Vill avsluta detta med att säga förlåt. Förlåt att jag svek dig, förlåt om jag gjorde fel.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0