nennie

Min farmor var väldigt speciell för mig. Hon var så mjuk och snäll och hon älskade med hela sitt hjärta. Hon var även hysteriskt rolig, på ett sett som hon inte själv visste om. För 10 år sedan på julafton ringde min farbror hem till mina föräldrar och berättade att farmor hade dött.
Det är fortfarande den värsta dagen i mitt liv. Det var som om någon slet ut mitt hjärta och delade det i miljoner bitar. Jag är väldigt känsligt och har lätt till tårar men jag är inte så bra på att prata om sånt som gör mig ledsen.
Denna julen stängde jag in mig på mitt rum under morgonen och ville egentligen inte alls komma ut. Men julen skulle firas, om inte för vår skull så för farmors. Vi kollade på Kalle som vanligt, vi åt julmat som vanligt och vi öppnade klappar som vanligt men ingenting var som vanligt. Klumpen jag hade i bröstet var enorm och när jag fick julklappar från farmor blev den ännu större.
Vet att jag åkte med mamma när hon körde morfar och när vi släppt av honom så brast det. Jag bara grät och grät.
Sedan dess så har jag gråtit varje jul på morgonen. För hur mycket jag än älskar julen så tänker jag alltid på min underbara farmor.
Att jag efter 10 år fortfarande blir väldigt ledsen när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få träffa min farmor är ett tecken på att hon var underbar. Den bästa!

God jul älskade farmor!!

Jag har som sagt aldrig varit så bra på att prata utan när jag varit ledsen så har jag skrivit av mig.

Dikten på baksidan av häftet till begravningen skrev jag på juldagen: