En ängel i himlen
Jag läste precis dina mail som du skickade till mig för 7 år sedan. Du skrev om hur jag räddade ditt liv den julen, om dina ärr på handlederna och om hur du önskade att slippa leva mer. Du skrev om att ingen förstod dig, hur alla svek dig och att du inte orkade. Du skrev att allt du behövde var att prata med mig, att du inte behövde berätta om dina problem så länge du fick prata med mig. Jag kommer ihåg hur ont det gjorde att inte få svara på dina mail, hur jag bara ville hjälpa dig och vara där för dig men jag lyssnade på alla runt omkring och gjorde som de sa, jag bröt kontakten med dig, för ditt bästa. Ibland undrar jag om jag gjorde fel när jag svek mitt löfte till dig. När jag upptäckte att du inte mådde bra så lovade jag dig att jag skulle finnas där och att du alltid kunde komma till mig om det var något.
Du har satt stora spår i mig. Jag tänker på dig då och då och jag kan inte låta bli att undra om jag hade kunnat göra något annorlunda. Hade jag kunnat göra något som hade räddat dig? Jag kommer aldrig få svar på det. Jag önskar att jag kunde känna med säkerhet att jag gjort allt jag kunde men det gör jag inte. Jag lämnade över ansvaret till de som visste bättre för jag var bara 20 år och de sa att jag skulle må för dåligt av att ha kontakt med dig, att jag inte kunde ge dig det du behövde.
När jag för 2 år sedan läste din dödsannons i tidningen så var det som att någon högg en kniv i mig. Jag visste med en gång att du tagit ditt liv, att du inte hade orkat mer. Jag träffade dig bara några månader innan och pratade med dig. Du verkade lycklig. Jag tror att du hade bestämt dig redan då.
Jag funderade över om jag skulle gå på din begravning men jag vågade inte för jag kände mig skyldig.
Jag vet ju att det inte är mitt fel men jag kommer som sagt alltid undra om jag kunde gjort något annorlunda.
Nu vet jag iaf att du inte lider mer. Du är en ängel som har hittat hem.
Du klippte ihop en bild med en tågräls, en bild på mig och en på dig och skrev texten "Skulle du gråta om jag dog".
Jag hoppades att jag skulle slippa få reda på svaret men svaret är JA. Jag grät när du dog!
Vill avsluta detta med att säga förlåt. Förlåt att jag svek dig, förlåt om jag gjorde fel.
Kunde jag gjort något?
Det är en kväll med många tårar. Jag vänder och vrider på allt, kunde jag gjort något annorlunda där för 7 år sedan? Gjorde jag allt jag kunde? Fanns det något jag kunde gjort där och då som kunde gett ditt liv en annan riktning? Något som kunde räddat dig?
Svaren på de frågorna kommer jag aldrig få. Jag vet bara att det jag gjorde inte räckte.
Frågan från bilden du gjort dyker då och då upp i mitt huvud. Jag försöker att inte gråta när någon ser men visst gråter jag. Jag känner en enorm skuld. Jag vet att jag inte borde det men det hjälper inte.
Det går inte att prata om det med någon på riktigt för ingen skulle förstå. Jag vet precis vad alla skulle säga till mig och jag vet hur jag skulle försöka vara korekt istället för ärlig.
Tårarna börjar avta, kanske kan jag gå in och lägga mig igen, se en film och försöka tänka på annat. Det är en liten tröst att veta att du inte lider längre. Veta att du äntligen efter många år "mår bra". Det är iaf det jag väljer att tro.
Svaren på de frågorna kommer jag aldrig få. Jag vet bara att det jag gjorde inte räckte.
Frågan från bilden du gjort dyker då och då upp i mitt huvud. Jag försöker att inte gråta när någon ser men visst gråter jag. Jag känner en enorm skuld. Jag vet att jag inte borde det men det hjälper inte.
Det går inte att prata om det med någon på riktigt för ingen skulle förstå. Jag vet precis vad alla skulle säga till mig och jag vet hur jag skulle försöka vara korekt istället för ärlig.
Tårarna börjar avta, kanske kan jag gå in och lägga mig igen, se en film och försöka tänka på annat. Det är en liten tröst att veta att du inte lider längre. Veta att du äntligen efter många år "mår bra". Det är iaf det jag väljer att tro.
Ett kontrakt med mig själv
Jag har precis nu skrivit ett kontrakt med mig själv. Från och med nästa måndag ska jag göra allt jag kan för att ändra min livstil. Jag lever nämligen just nu extremt osunt och exempel på det kan ni få här:
- Jag hoppar ibland över frukosten för att sedan vräka i mig några timmar senare
- Ibland ersätter jag frukosten med godis
- Jag äter godis/chips osv varje dag
- Jag hinkar i mig cola light
- Jag tränar inget
- Jag äter inte middag på vardagarna och alldrig lunch på helgerna
- När jag köper helg godiset köper jag enorma mängder, tex 250 g godis, en påse chips, dipp, en semla osv
- Jag överäter och hetsäter
- Jag har gått upp 4 kg på kort tid
- Jag är trött och grinig
Som ni förstår så har jag satt mig själv i en ond cirkel. Ibland äter jag som om jag aldrig ska få se mat/godis igen. Jag har egentligen inga vikt problem utan väger väl kanske 65 kg till mina 178 cm, men med en sån här livsstil så lär det bara gå utför och även om det inte skulle synas på utsidan (vilket det gör) så mår ju inte insidan bra av att leva såhär.
Så här har ni mitt kontrakt med mig själv och för mig själv:
Så vad tror ni? Något jag bör lägga till kanske? Har ni några tips på att lyckas?
(Detta inlägg går att kommentera för det är skrivet från datorn så kom igen nu och hjälp mig)
Jag är en överätare!
På 1 år har jag gått upp 10 kg. Det innebär ju att jag har överätit 10000 kcal vilket är helt sjukt! Vet ni hur mycket det är?
Något av följande:
13 kg choklad
10 kg bregott
60 kg chokladmousse
200 hamburgare med bröd
20 kg ost (28%)
340 wienwebröd
120 kg äpplen
Jag har alltså ätit 120 kg äpplen utöver det jag förbränt, det är ca 1200 äpplen, det är 3,2 äpplen om dagen! Eller 10 kg smör!!! Förstår ni hur mycket det krävs för att gå upp dessa 10 kg. Jag har med andra ord överätit något fruktansvärt! En ganska hemsk tanke faktiskt. Jag blir ju lite rädd för mig själv och mina matvanor! Hur är det ens möjligt! Nejj nu får jag tänka mig för så att jag inte om 4 år väger över 100 strecket ;)!
Men jag vet ju med mig hur svag jag är för sötsaker och hur mycket jag kan trycka i mig när jag väl sätter igång. Jag kan även äta enorma mängder mat fast jag egentligen är mätt.
Något av följande:
13 kg choklad
10 kg bregott
60 kg chokladmousse
200 hamburgare med bröd
20 kg ost (28%)
340 wienwebröd
120 kg äpplen
Jag har alltså ätit 120 kg äpplen utöver det jag förbränt, det är ca 1200 äpplen, det är 3,2 äpplen om dagen! Eller 10 kg smör!!! Förstår ni hur mycket det krävs för att gå upp dessa 10 kg. Jag har med andra ord överätit något fruktansvärt! En ganska hemsk tanke faktiskt. Jag blir ju lite rädd för mig själv och mina matvanor! Hur är det ens möjligt! Nejj nu får jag tänka mig för så att jag inte om 4 år väger över 100 strecket ;)!
Men jag vet ju med mig hur svag jag är för sötsaker och hur mycket jag kan trycka i mig när jag väl sätter igång. Jag kan även äta enorma mängder mat fast jag egentligen är mätt.
Vart går gränsen för misshandel?
Ingen kan väl ha missat Karlssons tackling på Kahnberg, i matchen mellan Frölunda och Linköping. Det pratas om lång avstängning för att förhindra att detta händer fler gånger, 10-15 matcher säger en del experter. Jag själv kan inte se någon anledning att Sebastian Karlsson skall få sätta sin fot på isen mer denna säsong alls. Det är en så ful tackling och ett rent överfall. Jag tycker istället frågan är om han borde anmällas för misshandel! Vart går gränsen? Får man göra vad som helst mot en annan männsika bara för att man drar på sig skridskor och skydd?
Kahnberg hade tur som bara fick en hjärskakning här men en sån här träff kan få betydligt värre konsekvenser än så.
Det är inte otur att det händer. Karlsson kommer in med hög fart, från en vinkel som Kahnberg måste haft svårt att se och dessutom lyfter han axeln tydligt i tacklingstillfället!
Jag såg klipp på youtube och jag mådde på riktigt dåligt när jag såg detta. Tänk att som anhörig, vän eller lagkamrat se hur personen, i detta fall Magnus Kahnberg, ligger där på isen, blodet i en hög och påtagligt omtöcknad.
Hade en sån här smäll ägt rum ute på gatan så hade det varit tala om fängelsestraff och skadestånd.....
Kahnberg hade tur som bara fick en hjärskakning här men en sån här träff kan få betydligt värre konsekvenser än så.
Det är inte otur att det händer. Karlsson kommer in med hög fart, från en vinkel som Kahnberg måste haft svårt att se och dessutom lyfter han axeln tydligt i tacklingstillfället!
Jag såg klipp på youtube och jag mådde på riktigt dåligt när jag såg detta. Tänk att som anhörig, vän eller lagkamrat se hur personen, i detta fall Magnus Kahnberg, ligger där på isen, blodet i en hög och påtagligt omtöcknad.
Hade en sån här smäll ägt rum ute på gatan så hade det varit tala om fängelsestraff och skadestånd.....
Vad är det för fel på mig!
Jag får ont i mitt hjärta och i min magen när någon säger "Jag har inte råd med mer" , "Det var allt jag hade råd med" osv eller när någon ger bort något mot sin vilja.
Tittade precis på ett program på tv där dom var på en frisörsalong. Salongen var ganska skiten och när ägaren blev tillfrågad om personalen skulle städa svarade han, jag har en städhjälp som städar men jag har bara råd med ett par timmar.
Hur kan man få ont i magen utav något sådant?
Jag måste vara helt dum i huvudet.
En sak som jag får riktigt ont i hjärtat av det är faktiskt Alfons Åberg. Det finns en historia där när han slår en liten kille som börjar blöda för att han tror att han snott hans fotboll. Alfons får dåligt samvete och försöker hitta honom. När han ser honom i affären med en godispåse blir han glad och går fram till honom. Den lilla killen blir rädd och säger ta en kola, ta hela påsen, jag har inte tagit din boll jag lovar.
Då börjar jag nästan gråta för det gör så ont i mig. Ett litet barn som ger bort sin godispåse för att han är rädd!
Detta är en barnbok, en påhittad saga....
Ne något är ju fel på mig!
Ibland så tänker jag fortfarande på dig
Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vet inte ens vad som hänt. Jag har en teori, men jag vill tro mer om dig än så.
Nu efter 1 år så har jag dock tyvärr fått inse att jag aldrig kommer få ett riktigt svar och att du inte kommer ge mig någon förklaring. 10 års vänskap som brutits utan ett ord.
När jag tänker på det blir jag arg, ledsen och känner att jag saknar en bit. Vi pratade inte varje dag längre, vi sågs sällan, men du hade alltid en plats hos mig. Tydligen hade jag inte samma plats hos dig.
Jag vet inte vad jag ska känna. Stämmer min teori är du ju ändå inte den person som jag tyckt så mycket om. I min värld var du en människa som värderade ärlighet högst av allt och accepterade att alla människor inte är likadana. Tydligen så hade jag fel bild av dig, men en del av mig vill inte tro det.
Kan jag haft så fel? Är du en av dom människor som tycker att alla måste ha samma åsikter och vara likadana? Jag får inte ihop det. Varför kan man inte lyssna på vad någon annan säger om en sak utan att dömma? Fast du lyssnade ju inte ens. Du hade faktiskt ingen aning om hur jag egentligen menade. Du brydde dig inte heller om att ta reda på det.
Nej istället så slutade du bara svara på mina sms, du tog bort mig från facebook och ja du tog bort mig från ditt liv.
Jag tänker inte på det så ofta, men nyss dök en bild upp på dig som fick jag att både le och få ont. Sen dök ännu en bild upp där du stod som "Den du kan lita på". Ironiskt!
Nej nu ska jag sluta detta svammel.
Jag saknar den jag trodde du var!
Jag grät när du dog!
Jag ville inte tro att det var sant igår då jag såg din dödannons i tidgningen! Direkt fick jag upp ett foto i mitt huvud som du gjort:
Det var 5 år sedan! Jag läste även igenom det sista mail som du skickat där du skrev att jag lärt dig livet. Frågorna är många som dyker upp! Varför? Du var för ung! Du hade hela livet framför dig!
Jag känner skuld! Kunde jag ha gjort mer där och då? Kunde jag agerat annorlunda? Jag var ung och jag försökte men kanske kunde jag gjort mer. Kunde det ha räddat dig? Antagligen inte, men det får jag aldrig veta! Jag följde dom råd jag fick och jag gjorde mitt bästa.
Jag förstår ju att det inte är på grund av mig som du valde att avsluta ditt liv men ändå så känner jag skuld. Jag såg ju att du mådde dåligt redan då! Texterna du skrev om mig och till mig rullar i mitt huvud, tårarna rinner ner för kindera.....
Vila i frid!
Det var 5 år sedan! Jag läste även igenom det sista mail som du skickat där du skrev att jag lärt dig livet. Frågorna är många som dyker upp! Varför? Du var för ung! Du hade hela livet framför dig!
Jag känner skuld! Kunde jag ha gjort mer där och då? Kunde jag agerat annorlunda? Jag var ung och jag försökte men kanske kunde jag gjort mer. Kunde det ha räddat dig? Antagligen inte, men det får jag aldrig veta! Jag följde dom råd jag fick och jag gjorde mitt bästa.
Jag förstår ju att det inte är på grund av mig som du valde att avsluta ditt liv men ändå så känner jag skuld. Jag såg ju att du mådde dåligt redan då! Texterna du skrev om mig och till mig rullar i mitt huvud, tårarna rinner ner för kindera.....
Vila i frid!
Svammel om en irritation!
Det finns saker som jag har väldigt svårt att förstå. Personers ageranden som i min värld inte känns riktigt normalt! Det är verkligen som man lever i två helt olika världar. En inbjudande värld och en nästan sektliknande där bara vissa får se vad som gömmer dig bakom murarna! Jag har försökt att förstå men det går verkligen inte. Jag undrar hur dessa människor tänker. Jag blir lite hämndlysen, vill se hur reaktionerna hade varit om man gjort på samma sätt själv. Jag är dock på tok för snäll för att agera så och tur är det. Men visst måste jag återigen erkänna att en del av mig skulle vilja bjuda på samma medicin.
Jag önskar att dessa skillnader inte fanns. Jag önskar i detta fall att alla kunde tänka till lite och använda sitt huvud.
Jag önskar att dessa skillnader inte fanns. Jag önskar i detta fall att alla kunde tänka till lite och använda sitt huvud.
Ett träningspass och lite sol senare...
Efter min dipp förut så har jag kommit på fötter igen. Provrum är det värsta som finns för mig och speciellt då det kommer till att stå halvnaken framför spegeln. Jag gick och tränade i 1½h och la mig sedan 20 min i solariet och vips så mådde jag lite bättre. Tror att många med mig känner precis sådär som jag kände inne i provrummet förut. Det är tyvärr inget ovanligt bara det att det för några blir starkare än för andra.
Nya tag igen... =)!
Nya tag igen... =)!
Tårar!
Skulle försöka hitta en ny bikini men det hela slutade bara i tårar och en enorm avsky. Jag kommer inte visa mig i bikini i sommar. Min kropp är vidrig ja rent utav äcklig. Jag får säga så för det är om min kropp jag pratar. Den är blek, fet och bara väldigt osmaklig.
Jag stod i provrummet och testade bikini efter bikini. Ju fler jag provade ju mer bubblade det i mig och sen till slut så kom tårarna. Små bröst och fet mage, stora lår och sladdrig rumpa!!!!
Gick därifrån utan bikini men med ett stort hat till min kropp. Större än det varit på många många månader!!!!!
Jag stod i provrummet och testade bikini efter bikini. Ju fler jag provade ju mer bubblade det i mig och sen till slut så kom tårarna. Små bröst och fet mage, stora lår och sladdrig rumpa!!!!
Gick därifrån utan bikini men med ett stort hat till min kropp. Större än det varit på många många månader!!!!!
Gråta i ensamhet!
När jag är ledsen så vill jag bara ha någon här, prata med någon. Bara någon som finns här hos mig. Men för det mesta då jag är ledsen så sitter jag här själv med tårarna rinnandes ner för kinderna och ångesten bankande i kroppen.
Idag är en sån dag. Tårarna forsar ner längs kinderna, det gör ont i kroppen och jag får inte det ur mig. Kanske är det lika bra att ingen är här och kan lyssna för jag hade nog inte kunnat förklara. Men att gråta i ensamheten gör dubbelt så ont som att gråta när någon ser på.... så är det!
Idag är en sån dag. Tårarna forsar ner längs kinderna, det gör ont i kroppen och jag får inte det ur mig. Kanske är det lika bra att ingen är här och kan lyssna för jag hade nog inte kunnat förklara. Men att gråta i ensamheten gör dubbelt så ont som att gråta när någon ser på.... så är det!
Onödig info!
Ibland får man veta sånt man egentligen inte vill veta. Man får information om något som man inte vet vad man ska göra med. Hur man än gör så gör man fel.
Jag vet något som jag inte vill veta. Jag önskar att jag slapp. Nu kan jag ju tyvärr inte ändra på det faktum som finns utan får helt enkelt ta ställning till hur jag ska göra.
Jag kommer välja att låtsas som jag inte hört något och inte vet något. Det är det enklaste men kanske det fegaste!
Jag vet något som jag inte vill veta. Jag önskar att jag slapp. Nu kan jag ju tyvärr inte ändra på det faktum som finns utan får helt enkelt ta ställning till hur jag ska göra.
Jag kommer välja att låtsas som jag inte hört något och inte vet något. Det är det enklaste men kanske det fegaste!
Irriterad
Idag fick jag efter lite reklam för min smyckesblogg på bloglovin en kommentar från en tjej:
"Läste på en tjejs blogg att dina halsband som har runda ringar var totalt fel gjorda och var snea och man såg inte vad det stod på dom! Så nej tack!"
Oj tänkte jag. Vad tråkigt att någon är så missnöjd med sitt halsband. Synd att jag inte fick den kritiken direkt till mig. Givetvis skrev jag till tjejen som skrivit kommentaren och bad om bloggadressen där kritiken var skriven för att jag skulle få chansen att möta detta. Jag fick en adress men jag hittade inget alls om mina smycken. Så jag skrev igen och frågade om det var fel adress. Hon svarade inte. Ett tag därefter så var jag ganksa irriterad och ville veta så jag skrev igen till henne att jag ville få rätt adress och om man kritiserar någon på en blogg så är man öppen med det och borde kunna stå för det även gentemot mig.
Fick då en kommentar tillbaka där hon skrev att hon är säker på att det var rätt adress och att hon läst det mellan november och januari.
Det roliga med detta är att jag inte ens hade börjat göra smycken då och än mindre stansa!
Förstår inte varför någon skriver sånt om det inte stämmer, men det finns väl folk till allt.
Är det bara jag?
Det händer ofta att jag önskar att jag var "någon annan". Jag skulle vilja ha ett utseende som jag var stolt över. Jag skulle vilja ha en vältränad kropp. Skulle vilja vara riktigt bra på något. Jag önskar att jag var framgångsrik. Det finns så många saker som jag skulle vilja ändra på när det kommer till mig själv. Visst vissa saker kan man ju påverka tex att få en vältränad kropp men det kräver ju vilja och jävlaranamma något som jag saknar om jag inte går helt all in och det vågar jag inte för då blir jag besatt.
Jag undrar om det bara är jag som är missnöjd med mig själv titt som tätt? Det känns ju inte direkt helt normalt och det verkar inte som att det finns andra som har samma mindervärdeskomplex som jag sitter inne med.
Ne nu ska jag sova och drömma mig bort till en annan värld!
Jag undrar om det bara är jag som är missnöjd med mig själv titt som tätt? Det känns ju inte direkt helt normalt och det verkar inte som att det finns andra som har samma mindervärdeskomplex som jag sitter inne med.
Ne nu ska jag sova och drömma mig bort till en annan värld!
Det ska nog gå det här
Febern har hållt sig borta hela dagen och jag mår som "vanligt" igen. Dagen har flutit på och det känns som att jag kommer ta mig igenom denna veckan fint med lite hjälp av min egenterapi i form av armbandstillverkningen. Fantastiskt hur bra det fungerar för att mota jobbiga känslor och tankar.
Jag har bestämt mig för att gå in i varje ny dag med ett nytt blad. Jag måste det för att orka. Jag ska försöka vara mindre mig själv och mer neutral även om det är något jag har svårt för. Det är egentligen allt annat än det jag "står för" men som sagt så får jag göra vad som krävs.
Min kropp och jag ska ju faktiskt orka länge till! Det är så härligt att jag har min familj som lyssnar på mitt gnäll så att jag får tömma ut det jag känner så att det slipper ligga och gro!
Min mage bråkar ju med mig och tyvärr beror det med all säkerhet på en inre stress. Jag är så dålig på att hantera sånt men jag jobbar på det för att bli bättre =)!
Jag har bestämt mig för att gå in i varje ny dag med ett nytt blad. Jag måste det för att orka. Jag ska försöka vara mindre mig själv och mer neutral även om det är något jag har svårt för. Det är egentligen allt annat än det jag "står för" men som sagt så får jag göra vad som krävs.
Min kropp och jag ska ju faktiskt orka länge till! Det är så härligt att jag har min familj som lyssnar på mitt gnäll så att jag får tömma ut det jag känner så att det slipper ligga och gro!
Min mage bråkar ju med mig och tyvärr beror det med all säkerhet på en inre stress. Jag är så dålig på att hantera sånt men jag jobbar på det för att bli bättre =)!
Så sant så sant!
Allt känns överflödigt!
Att skriva om hur dagen var på jobbet känns överflödigt liksom att tala om vad jag ska göra ikväll.
Det är som att jag går omkring i en bubbla fylld av tankar.
Jag har känt Freddan i 20 år. Jag har enormt många barndomsminnen som inkluderar honom.
På senare år har vi inte umgåtts mer än genom gemensamma kompisar men ändå så känner jag en stor sorg.
Jag känner så starkt med hans familj och hans nära. Man tror inte det är sant!
Jag tänker på min egen familj och på mina nära. Det är så lätt att man tar morgondagen för givet!
Jag såg en länk på facebook med en låt som Freddan framför, tårarna forsade längs mina kinder när jag lyssnade.
Nu seglar du där uppe bland molnen och jag hoppas att allt är underbart! Jag hoppas att du kan se hur saknad du är. Jag hoppas du kan läsa alla ord som skrivs till dig och förstå hur många människor du berört!
Det är som att jag går omkring i en bubbla fylld av tankar.
Jag har känt Freddan i 20 år. Jag har enormt många barndomsminnen som inkluderar honom.
På senare år har vi inte umgåtts mer än genom gemensamma kompisar men ändå så känner jag en stor sorg.
Jag känner så starkt med hans familj och hans nära. Man tror inte det är sant!
Jag tänker på min egen familj och på mina nära. Det är så lätt att man tar morgondagen för givet!
Jag såg en länk på facebook med en låt som Freddan framför, tårarna forsade längs mina kinder när jag lyssnade.
Nu seglar du där uppe bland molnen och jag hoppas att allt är underbart! Jag hoppas att du kan se hur saknad du är. Jag hoppas du kan läsa alla ord som skrivs till dig och förstå hur många människor du berört!
Sånt här får inte hända!
Livet är inte rättvist! Du skulle fyllt 25 år om 2 veckor!
Unga människor ska inte dö!
Alla mina tankar går till din familj nu ♥!
Vila i frid Freddan!!!
*1985-12-07
†2010-11-20
Tårar
Att det ska vara så svårt!
Jag vet ju hur man gör så varför gör jag det bara inte enligt bokens alla regler?
Varför har jag tusen ursäkter för att jag misslyckas?
Vågar jag inte?
Vad är jag rädd för?
Har jag ens något att förlora på det?????
Tänk om jag hade svar på alla mina frågor då hade kinderna varit torra nu!
Jag brukar bli klokare efter lite sömn så jag säger godnatt nu. Så håller vi tummarna för en bra dag imorgon!
Jag vet ju hur man gör så varför gör jag det bara inte enligt bokens alla regler?
Varför har jag tusen ursäkter för att jag misslyckas?
Vågar jag inte?
Vad är jag rädd för?
Har jag ens något att förlora på det?????
Tänk om jag hade svar på alla mina frågor då hade kinderna varit torra nu!
Jag brukar bli klokare efter lite sömn så jag säger godnatt nu. Så håller vi tummarna för en bra dag imorgon!
