nennie

När jag är ledsen så vill jag bara ha någon här, prata med någon. Bara någon som finns här hos mig. Men för det mesta då jag är ledsen så sitter jag här själv med tårarna rinnandes ner för kinderna och ångesten bankande i kroppen.
Idag är en sån dag. Tårarna forsar ner längs kinderna, det gör ont i kroppen och jag får inte det ur mig. Kanske är det lika bra att ingen är här och kan lyssna för jag hade nog inte kunnat förklara. Men att gråta i ensamheten gör dubbelt så ont som att gråta när någon ser på.... så är det!