Jag grät när du dog!

Jag ville inte tro att det var sant igår då jag såg din dödannons i tidgningen! Direkt fick jag upp ett foto i mitt huvud som du gjort:



Det var 5 år sedan! Jag läste även igenom det sista mail som du skickat där du skrev att jag lärt dig livet. Frågorna är många som dyker upp! Varför? Du var för ung! Du hade hela livet framför dig!

Jag känner skuld! Kunde jag ha gjort mer där och då? Kunde jag agerat annorlunda? Jag var ung och jag försökte men kanske kunde jag gjort mer. Kunde det ha räddat dig? Antagligen inte, men det får jag aldrig veta! Jag följde dom råd jag fick och jag gjorde mitt bästa.

Jag förstår ju att det inte är på grund av mig som du valde att avsluta ditt liv men ändå så känner jag skuld. Jag såg ju att du mådde dåligt redan då! Texterna du skrev om mig och till mig rullar i mitt huvud, tårarna rinner ner för kindera.....

Vila i frid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0