nennie

Det går inte riktigt att sätta ord på hur detta känns. Det snurrar i huvudet. En konstig svartsjuka som inte går att beskriva.
Den platsen du sitter på skulle ju vara min nu. Du skulle ha lämnat den för längesedan. Men tydligen så har du hela tiden suttit på tronen utan att jag vetat om det.
Jag kommer inte kunna mäta mig med dig. Det har jag förstått nu. Du har något som jag inte har, vad det är vet jag inte.

Det är du som borde vara avundsjuk på mig, men istället så är det tvärtom!

En stor klump i magen som växer ju mer jag tänker på det. Arg och ledsen på samma gång.
Besviken!
En känsla av att inte räcka till, att inte duga.
Oron som jag flera gånger känt är bekräftad.

Jag är tyvärr bara mig! Jag kan inte göra mer! Det är bara att bita i det sura äpplet och inse att det inte räcker hela vägen den här gången!