Märkligt!
Den platsen du sitter på skulle ju vara min nu. Du skulle ha lämnat den för längesedan. Men tydligen så har du hela tiden suttit på tronen utan att jag vetat om det.
Jag kommer inte kunna mäta mig med dig. Det har jag förstått nu. Du har något som jag inte har, vad det är vet jag inte.
Det är du som borde vara avundsjuk på mig, men istället så är det tvärtom!
En stor klump i magen som växer ju mer jag tänker på det. Arg och ledsen på samma gång.
Besviken!
En känsla av att inte räcka till, att inte duga.
Oron som jag flera gånger känt är bekräftad.
Jag är tyvärr bara mig! Jag kan inte göra mer! Det är bara att bita i det sura äpplet och inse att det inte räcker hela vägen den här gången!
Opersonligt
Uppdrag granskning om niqab och burqa
Ett speciellt intressant ämne var hurvida dom bör ha rätt till bidrag. Det krävs att dom ska stå till arbetsmarknadensförfogande, men hur skulle någon kunna/vilja antälla någon som man inte kan se vem det är? En kvinna som dom interjuvade ville inte ens svara på frågan om hon tänkt arbeta någongång i sitt liv vilket är ett svar i sig! En annan kvinna (tror det var en annan) sa att man inte ska göra det till ett så stort problem och att det tex skulle vara fullt möjligt att jobba på dagis eftersom hon då kan ta av sig det som täcker ansiktet inför barnen och bara bära det då det kommer en pappa och ska hämta.
Men skulle man våga lämna sitt barn till någon man inte ser ansiktet på? Du har ju ingen som helst aning om vem som finns där under. Jag skulle inte heller vilja köpa något i en affär där det står någon som ej visar ansiktet. Jag skulle inte vilja jobba ihop med någon som jag inte kan se ansiktet på. Jag får obehagskänslor då jag möter en kvinnna i burqa.
Är jag fördomsfull? Ja kanske men jag skulle inte heller vilja lämna mitt barn till någon iklädd en rånarluva och jag skulle heller inte handla i en affär där expiditen bar en rånarluva. Jag skulle inte vilja att mina kollegor klädde sig i baklava på jobbet och jag skulle få gåshud av att möta någon på stan iklädd rånarluva.
Ingen arbetgivare skulle godkänna att man bar en rånarluva på jobbet och om man trots det ändå vill ha den på sig ja då ska det inte vara på samhälletsbekostnad.
Visst låt dom bära burqa och ha sin tro med sin tolkning men om dom blir erbjuden ett jobb som kräver att dom ska ta den av sig ja då ska dom antingen göra det eller vara helt utan försörjning.
Det är min åsikt.. eller iaf en bråkdel av den!
Vad är din??
För mig väcker det obehag att inte kunna se ansiktet på som jag möter!
Ännu en förklaran!
På facebook fortsätter häxjakten mot SD:s väljare. En nära väns sambo tog bort mig som vän pga att jag skrev att jag har förståelse för väljarna och att jag sympatiserar med partiets punkter. Eftersom vi lever i ett land med yttrandefrihet så tycker jag att man ska respektera andras åsikter även om man inte delar dom. Jag anser att det är lika illa att välja bort någon pga dess politiska ståndpunkt som att göra det pga dess ursprung.
Jag skulle inte kunna förstå hur någon skulle rösta på Vänsterpartiet men jag skulle aldrig dömma ut personen och pga det. Det är utanför mitt förstånd. Hade jag sagt att jag hatar alla invandrare så hade jag köpt att folk tog ett sådant avstånd, men nu är det långt ifrån min åsikt!
Jag tycker inte illa om alla invandrare, jag tycker illa om invandringspolitiken! Så återigen förklarar jag mig och min ståndpunkt i den frågan.
Blir irriterad!
Jag blir förbannad när jag läser sånt! Jag är inte rasist men jag anser att sveriges invandrarpolitik är ett skämt!!!! Det finns inget parti som ens vågar ta i den frågan heller, och det är ju ganska förståligt för då kommer det med en gång påhopp om rasism mm. Men att man då sen kan bli förvånad och upprörd över att SD får en vågmästarroll är ju patetiskt!
Ne tycker det är trångsynt att kalla dom som röstat på SD för rasister! Men jag är inte förvånad för vi lever i ett sverige där man inte får sjunga sin nationalsång och hissa flaggan utan att bli kallad rasist.
Tänk ett steg längre, ni anser att dom rom röstar på SD är rasister medans ni själva sitter och dömmer ut alla som röstade utan att ens ha en aning om hur dom tänkte! Det är ju det här som är det fina med sverige, demokratin! Sanningen är ju att SD fick 5,7 % av alla röster (mer än både KD och vänstern), så tydligen finns det större efterfrågan efter höjda brottstraff, bromsad invandring och bättre liv för pensionärer än vad man trodde!
Sen den löjliga kampanjen "Vi gillar olika", vad f-a-n är det? Ni gillar inte olika, ni gillar dom som tycker som er. Det är hyckleri att ni gillar olika! Jag säger inte att alla i SD är bra människor men det finns dom som driver en seriös politik och jag tycker att man ska respektera dom.
Att dom andra partierna vägrar sammarbeta med SD är dåligt för det är som att säga att dom skiter i vad 5,7% av svenska folket tycker! Ta fråga för fråga, se vart det leder. SD lär inte kunna förstöra hela Sverige med sin 20 mandat av 349...! Tagga ner, ge det en chans!
Är iaf glad att Aliansen får 4 år till om så i minioritet!!!!!!!
Vad är en vän för dig?
En vän är någon som stöttar dig i motgångar och glädjs med dig i dina framgångar.
En vän är någon som du kan sitta helt tyst med utan att det känns jobbigt!
Det är en vän för mig.......
Hatar ensamheten
I över 3 veckor så har jag och Johan varit med varann. Det har varit underbart att vakna tillsammans varje morgon och aldrig vara riktigt ensam.
Men nu är den här... den där förbannade vardagen. I måndags och tisdags så tränade jag så då han jag inte känna efter med idag gav sig den där välbekanta känslan av ensamhet tillkänna.
Ingenting är roligt, allt känns jobbigt och ångesten pumpar i kroppen.
Jag avskyr det. Jag vill äta middag tillsammans med Johan och somna brevid honom varje kväll.
Jag vill vakna med honom vid min sida och inte tomheten som finns här nu. Kanske avtar dom här känslorna med tiden, det vet jag inte. Just nu känns allt bara mörkt och förjävligt.
Tystnaden är slående. Bara ett litet lätt sus från datorn och köksklockans tickande hörs. Ingen att prata med, ingen att krama. Här finns bara jag och min ångest......
Här vill jag somna varje kväll och vakna varje morgon...
Klumpen
En stor klump i magen hindrar mig från att få i mig frukost trots några tappra försök. Det går bara inte. Jag skulle egentligen ha sovmorgon idag och få sova ut, börjar inte förrän 12 men har inte sovit alls inatt så jag åker till jobbet 3 timmar innan jag måste bara för att få tankarna på annat håll. Ska stanna på Maxi oxh köpa litervis med cola light för om jag inte får i mig mat så måsta jag iaf ha vätska.
Det är en välbekant klump som flyttat in. På jobbet pratade vi om den så sent som igår men inte trodde jag att den skulle hitta mig så snart därefter.
Ni vet den där klumpen somm gör att du inte kan äta eller sova. Du kan inte göra något utan att tankarna far iväg och en slags oro tar över kroppen.
Jag hoppas att den snart försvinner......
Ha en bra dag i solen!!!
Kan man vara lycklig utan att dela lyckan?
Trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Jag är inte direkt förvånad men ändå känns det konstigt och på något sätt overkligt. Jag har gått hela dagen och tittat på klockan. Ena stunden har jag önskat att dagen ska gå fort och andra stunden har jag bara velat att tiden stannade.
Idag borde vara en lycklig dag. En dag som är början på resten av mitt liv. Men hur är man lycklig utan att dela lyckan med någon?
Jag gick med ett leende och kände mig oslagbar. Jag kan tänka mig att det ungefär är samma känsla som att bestiga ett högt berg eller klara av ett marathonlopp. Sen insåg jag att det bara var jag som brydde mig om att jag klarat det. Det fanns ingen som stod och väntade uppe på berget, ingen som gav mig en grattiskram när jag sprang över mållinjen.
Nej jag stod där ensam. Då slutade jag le.... det kändes inte så viktigt och stort längre!
Tankarna på annat håll
Jag bajsar!!!
Eller?
Vi skyltar inte med det men nog tusan klämmer vi tjejer också kablar. Det är bara "förbjudet" för oss att prata om det.
Många av oss tjejer går tex inte gärna på toa (och mosar en räv...) hemma hos pojkvännen under den första tiden i förhållandet. Fast det är något av det mest naturliga på denna jord så skämms vi för våra behov.
Hur kommer det sig?
Man kan höra killar prata öppet om hur dom skiter och vilken form och fasthet resultatet hade. Medans tjejer aldrig skulle komma på tanken att ens säga att vi ska gå och bajsa. Inte konstigt att killar "tror" att vi inte har några utgifter.
Nu en fråga till det dig som är tjej:
Bajsar du??
En saknad
Jag saknar så att det gör ont.
Jag saknar allt vi hade.
Jag saknar våra turer i Pyden.
Jag saknar våra samtal ute på balkongen.
Jag saknar att alltid kunna ringa, oavsett vad klockan är.
Jag saknar min vän.
Jag har stängt ute alla känslor. Jag har slått bort dom så fort dom dykt upp.
Idag kunde jag inte slå undan det. För en stund kändes allt som förr. Jag vet att det inte är så, men det kändes bra. Det kändes som att inget hade hänt. Det var en härlig känsla. Sen kom några tårar. En smärta. Tillbaka till verkligehetn. Dags att stänga ute allt igen.
Du och jag på väg på äventyr i Pyden.... minnen
Ilska!
Att bli riktigt arg är en otäck känsla. Att känna hur pulsen ökar så mycket att det känns som att hjärtat ska hoppa ut ur kroppen. Att inte veta vart man ska ta vägen. Att bara vilja kasta saker omrking sig. Att vilja skrika, gråta, slå och sparka. Att vilja dunka huvudet i väggen för att få ut ilskan.
Jag borde inte lägga energi på det. Men jag kan inte låta bli för jag blir så ledsen och därför också riktigt arg. Jag brukar inte bry mig, men denna gången känns det personligt.
Jag kan bara säga grattis.
Till er
Tack för att ni följde med mig hit och tack för att ni läser och kommenterar.
Ni får mig att le när jag ser statistiken. Att ni tittar in här hos mig, vanliga gråa lilla mig. Det får mig att känna mig färgstark. TACK!!
En tomhetskänsla
Ledsen! Besviken! Arg!
Lögner!
Varför???
Med blicken mot framtiden
Det är dags att blicka framåt. Starta om. En del i det blir en ny blogg, denna bloggen.
Här kommer jag skriva om det som händer i mitt liv. En vanlig blogg om mitt vanliga liv. Mycket kommer att vara likt den gamla bloggen. Med en stor skillnad, i stort sett inga vikt och kropps inlägg. Jag vet inte om det kommer dyka upp något, det kan jag inte svara på nu men jag hoppas att jag kommer kunna lämna allt sådant bakom mig i den gamla bloggen.
Nu i början så kommer bloggarna att finnas "sida vid sida", tills jag känner mig redo att släppa den.
Men välkommen hit.
Vi hörs!
