nennie

Klockan var ungefär ett när mitt huvud började dunka. Det blev värre och värre och vid två tog jag en tablett. Det tog en stund innan den lättade lite för att sedan ta nya tag. Jag trodde vid halv fem att jag skulle spy för jag visste knappt vad jag hette längre. En promenad hem vid sex tiden gjorde det lite bättre men väl hemma så trillade jag ner i soffan. Ögonen spränger fortfarande på mig och huvudet exploderar nog snart. Jag sitter här frusen och jävlig! Ne jag tror nog att det får bli sängen nu för jag måste bli av med detta!!